Lärare på sommarlov är väl ungefär det tröttaste som finns, eller? Jo, jag hoppas alla håller med för annars är det bara jag som är trött. Nja, jag är ju inte trött på kvällarna och det är väl det som medför att jag är ytterst megatrött på förmiddagarna. Morgon är något som inte har existerat i min värld på länge. Men i morse. Jag säger bara det. Men i morse! Ojojoj!

Någon dag i den tidiga tidiga försommaren fick jag ett telefonsamtal till skolan där min Coopchef undrade om jag kunde jobba den 28:e. Juli alltså. Inte juni. Tja, så där tidigt på sommaren har man ju ingen större koll på vad man gör en lördag i slutet av densamma, vilket ledde till att jag tyckte att det var helt ok och tog passet. Nu har ju denna chef känt mig i många, mååånga år och vet hur jag fungerade. Hon var mycket mer orolig för tiden än för den extra dagen och visst hade hon helt rätt. Gissa om det varit gruvsamt de senaste veckorna inför denna lördag. Nä, jag skojar icke. Sylvia upplyste mig ikväll helt korrekt om att jag haft ångest för detta länge men att det nu var över. Puh! Jag undrar om det var därför hon bjöd hem mig på jordgubbsplock och kycklinggrillspett igår kväll efter den dagens Coopjobb. Väldigt snällt var det i alla fall och de fick vänta på sin middag tills efter åtta då jag hunnit hem och bytt om och till dem. Därför får hon och maken här ett officiellt tack för såväl en smarrig middag, röda gubbar och sällskap en kväll då jag annars bara hade gruvat mig för morgonen. Jag gjorde ett tappert försök att sova direkt jag kom hem från dem vid 23.30, men hur dum får man vara? Har man inte somnat före 2.30 på länge och sovit till minst 10.30 kan man INTE somna 23.30 kvällen före ett arbetspass med starttid 8.00 oavsett allt.

Jag kom i tid till jobbet. Hur? Tja, när klockan skrällde - väckarklockor ringer inte - de skräller och då spelar det ingen roll att man har Ronan Keatings "Bring You Home" som väckningssignal i mobilen. Även den balladen skräller på morgonen. 6.45. Mitt i natten tjöt det! 6.45 ÄR mitt i natten om man somnat 2.30 och förväntar sig att få sova till 10.30. Nu är jag tack och lov född med en instinkt att till jobbet går man oavsett om man är trött eller inte så upp hoppade jag. In i duschen. Hyfsat kallt vatten. Sen ringde jag Ulla på jobbet. Hon, den pigga damen, satt där hon skulle och hade börjat räkna gårdagens pengar. Då hade hon redan gjort allt morgonpyssel hemma, kört 3,5 mil från stugan och börjat arbeta och där satt jag på sängkanten med badhandduken om mig och berättade att jag var så blöt att det inte var någon risk att jag skulle somna om. Vi hade kommit överens om att jag skulle ringa kl. 7.00 och om jag inte gjort det skulle hon vänta till 7.15 och sedan ringa och väcka mig. Jag fixade att komma upp på egen hand, men jag hade alla de symptom man brukar ha när man sovit för lite. Jag var varm, hade grus i ögonen, var i stort behov av koffein och tyckte allmänt synd om mig själv och då berodde det hela bara på att jag varit ledig och låtit kroppen styra dygnsrytmen.

Nu har jag klarat av sommarens stora uppvakningsprövning och dessutom inte somnat under eftermiddagen eller kvällen vilket förhoppningsvis ska ge mig en härlig natts sömn inför min resa till Härnösand och Gånsviks hamn imorgon och den trippen lär nog även den resultera i ett eller annat blogginslag. Nedan en bild från Gånsviks fiskeläge i maj. Visserligen sken inte solen då, men det är en härlig plats oavsett väder. Riktig sommar på något vis!