Den här veckan visste jag skulle bli jobbig. Inte pga. mycket jobb, men mer pga. en del jobbiga saker som kunde ha slutat riktigt dåligt. Nu gjorde de inte det och det var ju bra. Värst är när man inte vet. Att vänta är inte någon favoritsysselsättning, men att vänta på något som skulle kunna vara ett tråkigt besked är värst. Den här veckan fanns det två sådana olika besked som kunde ha kommit. Båda slutade dock med bra besked. Så otroligt skönt! I måndags visste jag inte att det var då det skulle komma ett positivt besked så den dagen hann jag inte oroa mig alls förrän jag visste. Onsdagen var hemsk. Fyyy! De som såg mig och känner mig väl såg att det var något men eftersom jag ändå inte kunde svara var det lika bra att försöka låtsas som ingenting. Gick nog inte så bra. På kvällskvisten löste det sig och då var det precis som att all luft gick ur. Undrar vad det är man ska lära sig av de där situationerna. Att det enda som egentligen betyder något är människor. Allt annat är värdelöst. När det verkligen gäller är det bara de människor man bryr sig om som är viktiga. Bara det!