Nu är projektplanen återkommen från bedömning och förutom några tips på hur jag kan tighta till PIM5 var det inget märkvärdigt i det svaret. Jag fick tillåtelse att fokusera än mer på animationer och hoppa över att guida i de elementära funktionerna i PowerPoint. Jag skrev under eftermiddagen klar manualen och ska kontrolläsa den innan jag filmar vidare. Det blir nog åtta filmer i stället för fem, men det är lättare att göra flera korta filmer än få långa och nu när jag slipper gå igenom exakt alla basmoment i programmet kan jag kapa inspelningstiden. Åtta filmer som är max fem minuter vardera kan ju ändå bli nästan en halv långfilm, så det räcker nog. Jag ser stjärnan på himlen! Jag är snart framme vid 5:e stjärnan!!! Fix it och skicka in! Mål är easy! Det är bara att göra jobbet så blir det ett resultat! Varför vänta och fundera på om det är svårt i stället för att metodiskt jobba mot målet? Ja, inte vet jag. Finns inget annat som är mer givande än att göra något åt saken!

Fem timmar har detta dygn ägnats åt PIM och i övrigt har jag även hunnit med middag ute, MediaMarkt, ICA Kvantum, Mariehemskiosken, 1,5 tim TV och 3 lektioner inkl. läxförhör. Det blir mer gjort när man gör något! Ibland ska man inte fundera för mycket utan bara göra. Så gjorde jag idag.

På tal om mål och sådant dök det upp en annan låttext som jag i bitar citerar nedan. Det är Shania Twains You´re still the one:

Looks like we made it
Look how far we've come my baby
We mighta took the long way
We knew we'd get there someday

They said, "I bet they'll never make it"
But just look at us holding on
We're still together still going strong

---

Ain't nothin' better
We beat the odds together
I'm glad we didn't listen
Look at what we would be missin'

En text som jag också tycker säger otroligt mycket är en strof ur När du går över floden:

Men vad hjälper det en mänska om hon vinner världen först,
men ändå till sist förlorar sin själ?

Så sant, så sant! Man kan bara följa sin egen magkänsla. Man kan inte lura sig själv.

Som avslutning på det här inlägget kommer en tredje låttext som jag också fastnat för och som jag kom att tänka på idag när Åsa sa att Vilma ställde sig upp mitt på golvet alldeles själv. Vem som har skrivit det vet jag inte, men Christer Sjögren sjöng den när jag hörde den. Låten handlar om en flicka som blir balettdansös och då sjunger pappan:

När du ska göra din entré
Så kan du väl försöka se
Om jag finns där i raden närmast dig
Där sitter jag och tänker på
Den första gång jag såg dig gå
Och känner lyckan strömma genom mig
När du har blivit världsberömd
Kan du väl ha din pappa gömd
I minnet i ditt hjärta varje dag
När alla höjer dig till skyn
Så höjer du ett ögonbryn och tänker:
Det var ju vad pappa sa
Och när du svävar högt på tå
Kan du alltid lita på
Att jag står kvar på jorden som förut
Och flyger du i jättesprång
Så vet du att varenda gång
Så kan du landa här hos mig till slut