Har du någon gång hittat något som du inte sett på många många år? I helgen städade Åsa och hennes familj ur sin stuga utanför Vännäs och visst har hon och jag vetat att vi en gång i tiden skrivit en text ihop, men jag tror inte att någon av oss hade den blekaste aning om att den låg kvar där den skapades, nämligen i Åsas friggebod. Idag satte vi oss på hennes altan och tittade på vår skapelse och fick oss många goda skratt. Trots att det är tjugo år sedan vi skrev texten var den väl bevarad och fullt sångbar. Innehållet höll inte riktigt ihop logiskt, men vad gjorde det. Takten fungerade och tanken bakom var nog något i stil med att vi hade vunnit några miljoner, men sen blåste de iväg till Afrika. Titeln "Afrika sänt" vittnar om att vi nog såg det som någon form av bistånd, men vi saknade nog de där pengarna en del också eftersom vi skrev "men så plötsligt blåste de till Afrika". Idag hade jag aldrig godkänt en text som var så motsägelsefull i sig själv, men som barn är man nog mer poetisk än att man sågar bristen på logik. Det man skrev då var mer från hjärtat. Nu lägger sig hjärnan i och det är aldrig riktigt bra för ett resultat som handlar om att uttrycka känslor. Vägen till att skriva bra är att våga skriva bra, att våga utelämna sig själv och sina innersta känslor. Det som är äkta berör!