Om jag gjorde? Jo, det är klart jag gjorde det. Vad annars? Jo, jag åkte direkt till tvätthallen efter jobbet i fredags. Ett bra sätt att inleda helgen på tänkte jag och styrde kosan mot Statoil på Sandåkern. Slog till på en extra avfettning i form av en flaska med pump - mina påbörjade stod naturligtvis hemma i städskåpet. Spontan biltvätt är ju dock det troligaste när det gäller mig och då borde jag väl ha de halvfulla flaskorna i bilen, men nej, nej. Det har jag provat. Ingen bra idé! De är inte gjorda för att hålla tätt. Nu har jag ju en bil med en massa bra extrafunktioner, bl.a. en plastlåda för att lägga extradäcket i och där lade jag flaskan, så när det rann ut avfettning hamnade den där och det var ju bra. Bara att skölja bort. Jojo, men lukten då? Nä, städskåpet ska man förvara sådana doningar i. Nåja, jag slog till på en ny flaska och sprutade på ordentligt. Kom att tänka på Ivar som jag köpt bilen av och som dött tre dagar tidigare och på något vis fick jag då för mig att jag skulle göra detta riktigt ordentligt. Om han varit sjuk och dött måste jag väl kunna tvätta en bil från hans affär ordentligt utan att gnälla. Därför passade jag på att dammsuga bilen också medan jag väntade på att bilarna framför mig skulle bli klara. Oj, vad fint det blev. Dagen efter inhandlades fönsterputs och efter några varv - jamen hur lätt är det att torka insidan på bakfönstret på en BMW - var det klart som korvspa´t. Då fastnade även navigatorns sugpropp på framrutan. Förut har den lossnat och rätt vad det har varit har hela apparaten dunsat i instrumentpanelen och ner på golvet. Dumt! Nu är det bara skurande av golvmattor som återstår säger ni. Jo, så borde det vara, men kom då ihåg att det är hela åtta dagar sedan jag tvättade bilen. Nu är den ju dammig igen. Men, nä, jag tänker inte tvätta förrän tidigast efter påskresan till Sundsvall. Vänta, sa jag lerig också? Idag fick jag nämligen för mig att lura ut mamma på en biltur till Rovågern och på vägen hem bara måste jag köra och titta på de nybyggda villorna i Täfteå och hur är marken i ett sådant område? Lerig. Ja, just det. Och nu är leran under min bil. Så kan det gå! Dock var det helt klart värt att denna soliga eftermiddag köra rakt ut mot kusten och ställa sig på kajen och titta ut över den istäckta Kvarken och njuta av tystnaden. Rekommenderas!