"Ännu är Ratan en undangömd vrå af världen, där man kan njuta av fullständigt lugn i den härligaste skärgårdsnatur, tämligen oberörd af kultur och societetsliv".  ( Svenska Turistföreningens årsbok 1906)

Läs gärna på även om det sista kriget på svensk mark innan du åker till Ratan för platsen var i högsta grad inblandad i 1809 års krig under vilket min förfader Daniel Vippa sägs ha varit körkarl åt ryssarna tills han och kompanjonen lyckades lura av sig dem genom att slå ner en vakt vid en bro och rida hem till Liljabäck innanför Robertsfors. 

De flesta åker nog till Ratan på E4 och tar av mot Djäkneboda. Det gör jag sällan. Jag föredrar gamla Kustvägen så jag tar av i Sävar och kör via Kärlen, Lantvallen och Ratu till Djäkneboda och svänger ut till Ratan ibland men allra helst åker jag först till Bygdeå och äter middag och tar Kustvägen söderut via Dalkarså till Ratan och tar kaffet på bryggan där innan jag åker förbi förbi Djäkneboda, Ratu, Lantvallen och Kärlen för att komma ut i Sävar. Det är en favorittur på hösten. Riktigt varför just på hösten vet jag inte för det är en fin tur alla årstider så det har nog bara blivit så för att det är en lagom tur efter jobbet för att förlänga sommarkvällskänslan. Sommartid kan man med fördel fika eller äta på Tullgården, en fin restaurang i en Västerbottensgård i byn. Vi har tom haft en studiedag där på gården. Det var 2009, 200 år efter kriget! 

Ratan är en supermysig by!